Saknaden

Nu är det ett tag sen jag gjorde ett inlägg.. Men nu är saknaden så stor av lillasyster & pappa och då är det skönt att få skriva lite.. Ju närmare julen vi kommer ju svårare och påtagligare blir saknaden. Undra i mitt stilla sinne om det alltid kommer bli såna här saknade attacker vid födelsedagar, årsdagar, jul m.m Då vill jag inte vara med.

Önskar fortfarande att man skulle kunna återuppväcka dom men vet att det inte funkar så det är ju minnena man får leva med och tänka på. Är ganska glad att jag reser bort över jul och nyår i år. Kommer få tänka på så mycket annat och tränga saknaden åt sidan. Vet att jag kommer vara saknad här hemma men kommer ju tillbaka.

Hade jag inte haft alla vänner omkring mig så hade jag inte klarat detta.

Min systerdotter har precis blivit sambo och hon ville ringa och berätta för sin mamma, och tala om hur glad och lycklig hon är. Men istället får hon ringa mig sin moster och gråta och vara ledsen över detta. Jag försöker hjälpa så gott jag kan men  blir ju naturligtvis ledsen också. Kan gråta ibland när jag pratat med henne i telefon för jag hör hur ledsen hon är. Men hade jag inte haft henne i mitt liv vet jag inte hur jag skulle klarat detta.. Den dagen systerdottern och hennes sambo får barn har jag fått förfrågan om jag vill bli mormor och vad svarar man på en sådan fråga om inte ett stort JA 🙂 Skönt och härligt att dom tänker på mig. Dom vill inte att barnen inte ska växa upp utan mormor.

Älskar dessa 2 människor över allt annat på denna jord

Önskar er alla en GOD Jul och ETT GOTT NYTT ÅR

Det går framåt

Lillasysters födelsedag passerade inte obemärkt i mitt hjärta, jobbade till 15:00 den dagen.

Det gick jättebra, men när jag var på väg hem så kom alla känslor över mig. Fick svårt att andas, ångest och tårarna bara flödade. Mötte folk på vägen hem och dom trodde nog att jag var dum i huvudet eller nåt. Jag sprang hem sista biten(och jag springer aldrig annars) och drog igen dörren och sjönk ihop innanför den. Fortfarande svårt att andas. Är det så här jag ska ha det varje år när hon ska fylla år tänkte jag för mig själv. Har nu fått veta att jag drabbades av en panikångest attack och det var inte roligt. Hoppas det var den första och sista.

Har själv fyllt år och både pappa och lillasyster var väldigt saknade. Min svåger och barnen kom, lillebror med familj, mamma orkade inte då hon varit dålig under natten. Stämningen var lite tryckt i början men det lättade som tur var.

Ibland önskar jag så mycket att man kan få avlidna att återuppstå. Känner mig halv och vill kunna känna mig hel igen men vilket aldrig kommer att ske igen.

Har fortfarande inte tagit bort hennes telefonnummer ur min mobil, har även dom sista sms kvar och dom kommer nog aldrig raderas. Vill ha dom minnena kvar. För det är ju det enda jag har.

Detta år har jag tagit semester i december för att åka och hälsa på min bror med familj över jul och nyår och försöka tänka på lite andra ting men kommer givetvis ha lillasyster i tankarna ändå. Känner att jag behöver tänka på lite annat.